Idag slog mig funderingen hur det kommer sig att det för mig räcker med att bara hoppa upp i sadeln på Forsythia för att må bra, piggna till efter jobbet och ladda om med ny glädje inför kommande dag. Kan det vara att efter alla år med träning och mängder av glädjefyllda ritter blivit en betingad upplevelse?

Inte är det konstigt att man blir beroende ialf med den dagliga endorfin-frisättningen som man får vid varje ridpass - bara av att få hoppa upp i sadeln på min pärla :D